Hej kära läsare och medbloggare...
Hoppas ni har överlevt alla helger och inte gått upp för mycket i vikt på all den goda maten. *skrattar mjukt* Det gjorde jag så nu är det stenhård diciplin som gäller..
Jag tänker börja året ganska allvarligt. Det är dessutom ett långt inlägg. Tänker prata om programmering och avprogrammering. Nej jag avser inte datorer utan faktiskt slavinnor och slavar.
När en Dominant träffar en undergiven så skapas det ett tycke, kanske en BDSM-kärlek eller om de har tur, genuin kärlek med ett gemensamt intresse för BDSM...
Ganska omgående som tycke uppstått och mandat överlämnats till den Dominante så börjar denna att styra och ställa i den undergivnas liv, det är ofta tros-förbud, vissa regelverk i vardagen och nästan alltid "händerna på täcket" när den goda Mastern inte är närvarande. Det är charmigt, mysigt och det binder dem två samman, väldigt hårt. Den undergivna befinner sig helt plötsligt i en värld där hon toppstyrs och har den Master hon träffat med i i princip varenda tankesekund under dagen.
Ta t ex tros-löshet. Där ser den Dominante till att vara med precis dygnet runt. Det är som en mildare form av programmering, liknande den som sekter gör för att binda sina trogna undersåtar till sig och ja det ÄR skrämmande, där osynliga band knyts som är enormt starka. Den undergivna befinner sig plötsligt i en värld där den skulle försvara sin Dominant med sitt liv och skulle ljuga för Polisen om det behövdes.
Många Dominanter, och detta är det mest skrämmande, förstår inte vad de gör när de skapar dessa band, de förstår inte allvaret i de banden och hur det påverkar deras undergivnas tillvaro. De tycker det är en söt lek och att det bara har med det sexuella att göra. De tycker också att de inte har något ansvar över sin undergivna utan att de är särbos eller endast KK´s utan specifika band i övrigt. Det är en kul grej för dem, eller en kul sexlek med tuff krydda.
Så får de nog av sin ugis och dumpar henne, ofta (jo jag vet många fall tyvärr) via mail, sms, ändrad status via Facebook och/eller liknande. Fullständigt respektlöst.
Hon bryter ihop, blir överdrivet emotionell, får hysteriska anfall och blir rent sjuk i hjärtat och den Dominante mannen undrar förvånat var hans blida fina ugis tog vägen, blir elak i sitt tal och lastar den undergivna med skuld över att det nog minsan var hennes fel att det gick som det gick. Allt för att försvara sig och sitt beslut även om det inte var ett felaktigt beslut utan väl genomtänkt och logiskt.
Där har vi problemet. Hon är programmerad på honom, präglad att vara hans tillhörighet med enorma kunskaper om vad han mår bäst av, hur han njuter mest, hur han vill ha sin frukost, hur han bäddar så hon kan göra likadant, hur han vill ha henne vid hemkomsten och så vidare... Hela hennes tankevärld cirkulerar kring honom och när han bara försvinner ut i intet så slits både hon och tillvaron i verkligheten i bitar.
Där och då behövs en avprogrammering. Något han, den Dominante, borde ha tänkt på låååångt tidigare innan han gjorde slut och lärt sig allt om innan han började leka med sin undergivnas kropp och själ. Där och då kan man skapa psykisk sjukdom och obotliga sår, skador på själen som påverkar förmågan att tro och lita på någon annan för all framtid.
En Dominant måste avprogrammera sin ugis, ta bort orderna en i taget och sakta, göra henne fristående och frigående igen innan han ens säger att det är dags att bryta upp. Ärlighet, juste ärlighet och sunt förnuft så står tösen på egna ben och är utan dessa ärr eller skador.
Nu vet jag vad ni tänker; "Men det där är ju farligt ju!" och "Det skulle jag aldrig låta någon göra med mig!" men i sanning så finns det programmering i alla relationer. Träffas ett par oavsett kön och inleder en relation så anpassar man sig till varandra och varandras behov. Man samprogrammerar sig.
Den Dominante måste ju också foga sig i den undergivnas behov, fysiska person och tillvaro så det finns en samprogrammering mellan ett D/s par också och även här är det nyckeln till den Dominanta samspelet. För om den undergivna inte mår bra i relationen så kan även hon gå och lämna den, även hon kan bryta upp. Tyvärr så blir det svårare för var dag i programmeringen som går, men det går med vänners stöd.
Man kan likna en programmerad undergiven med en människa som lever i en misshandelsrelation eller med ett barn som utsätts för incest. Det är samma mentala mekanismer som sammanfaller och de skapar alla en synkronicitet som gör att den som är utsatt alltid blir otroligt solidarisk med sin överman och som sagt, t om ljuger för polisen och nära anhöriga.
Polisen har psykologer som är kunniga i detta ämne men det har sällan en vanlig person att tillgå. Mitt råd till den som känner sig trängd i en relation som är så nedbrytande och negativ är att sluta förlja givna order, en ugis kan börja gå med trosor på igen och en misshandlad kvinna kan svara, när grannen frågar, att det var hennes man som slog, ett barn kan via hur vi vuxna lever lära sig att säga till i skolan. Det kräver en grym kraft att våga men det lönar sig alltid att ta första steget!
Nu undrar ni säker alla om jag brutit med min Master eller om vår relation gått snett men nej det har den inte. *ler* Den är stabil och solid och mår jättebra. Vi är båda högst medvetna om programmeringen och har en plan för hur den ska utföras den dagen relationen tar slut. *ler mjukt* Lite som att med sunt förnuft säga nej till Borgensåtaganden eller skriva Äktenskapsförord alternativt Samboavtal... Det är en trygghet i sig som man ALDRIG ska leka med oavsett hur kär man är!!! och tro det eller ej... det behövs ALLTID!!! *småskrattar*
Nu släpper jag det allvarliga och lägger in lite vacker BDSM här nedan...
En svart tulpan
ensam i en vas....
står stolt och rak...
Din röst ger mig styrka
Din vilja gör mig stolt
Din kropp gör mig svag
Du är Jag
En svart tulpan...
gnistrande daggdroppe...
solsken som värmer...
Din röst ger mig rysningar
Din vilja betvingar mig
Din kropp väcker min lust
Du gör mitt Jag
En svart tulpan...
Sidenmatt yta på bladen...
Skimrar i solens sken...
Din röst gör mig trygg
Din vilja ger mig trygghet
Din kropp omgärdar mig tryggt
Du är
en svart tulpan...
Cura ut valeas
//Suz
Jag tycker nog att du generaliserar något alldeles för mycket och det är en fara i sig.
SvaraRaderaDet finns även vad jag anser är ett antal tankefel.
BDSM-kärlek, vad är det?`
Det du kallar programmering är manipulation och skall inte jämföras med det som genomförs i religiösa sekter.
Du utgår från att undergivna är "viljelösa" individer som inte kan tänka själv eftersom de låter sig falla för det som du kallar programmering. Alla undergivna har inte samma personlighetsdrag och är inte sökare av den vilsna typen som oftat hamnar i religiösa sekter.
Du går från troslöshet till liknelser med incest osv. Alla de "oseriösa" Dominanta som du hänvisar till, var finns dom?
Vilket ansvar har den undergivna? Det skriver du nästan överhuvudtaget ingenting om.
Hej...
SvaraRaderaMan kan tycka att jag generaliserar allt för mycket men det bara om man inte kan eller förmår att sätta sig in i den undergivna sidan av bdsm-lek.
BDSM-kärlek är den kärlek som uppstår från den undergivna till den Dominante, den är till största del byggt på tillit och förtroende men också på tacksamhet. Altså sällan byggd på sprakande kärlek. Den är inte mindre "rosa" ärn vanlig kärlek utan snarare tvärt om. Man blir blind i sin bdsm-kärlek. Även Dominanta kan drabbas av denna form av kärlek och då det är ömsesidigt kan en enormt stark relation växa fram där fel och brister hos de båda parterna blir fullständigt irrelevanta.
Det jag kallar programmering är just det. Att genom ett klädesplagg eller liknande binda en person till sig. Fråga vilken psykolog som hellst kunnig i ämnet...
Jag utgår från att undergivna, som jag själv, är starka fria självgående och stolta varelser som lever livet med livsenergi och glädje även i svåra stunder. Att vara sökare och hamna i en sekt är inte detsamma som att vara undergiven, det är två helt skilda saker. En undergiven är OFTAST en högt uppsatt person inom ett företag eller liknande *vet!!!* och/eller med mycket ansvar i vardagen.
Jag generaliserar lite men det är för att alla som blir programmerade blir det på samma sätt rent mentalt! Visst är det grova paraleller men de är inte mindre sanna för det! Tyvärr...
Nu kallar jag inte de Dominanta för oseriösa, möjligen kan man läsa dem som okunniga... men det är inget brott i sig och inget jag lastar någon för. Orsaken med detta blogginlägg är ju att informera vad som sker i huvudet på en undergiven i ägo... och detsamma kan ju faktiskt hända i huvudet på en Dominant så det får stå för dig...
Den undergivna har ett enormt ansvar.... men om någon tar kontrollen, som t ex en chef på ett företag, så kan aldrig den anställda skällas på för att management inte gör sitt eller hur???
//Suz
Lika ansvar gäller alltid i en BDSM relation. Den undergivna kan aldrig, hur mycket programmering (i många fall en felaktig beskrivning på enkla regler som är till för ökad sexuell stimulans) eller regler det finns. Precis som i vilken relation som helst, så tar det slut så är det slut. Den andra hälften är sällan där i en vanlig relation som går snett heller...
SvaraRaderaHåller med i sak Anonym för ansvaret för relationens existens ligger i bådas händer ....MEN....
SvaraRaderaDet jag tar upp i tråden är något som jag diskuterat med undergivna i snart 3 år men som aldrig nämnts för de Dominanta för att oro och osäkerhet för om de som är Dominanta ska vilja leka med de undergivna om det kom fram.
Så det är gammalt för oss undergivna, något vi vetat hela tiden... men alldeles nytt för de flesta Dominanta... som liksom du kallar det för regler som r till för ökad sexuell stimulans...
Ska man jämföra en D/s-relation som tar slut med en vaniljrelation blir det lite som att kalla vaniljparet för föräldrar, man kan inte bara gå ifrån varandra utan att lägga till ansvaret för den tredje parten (oj lite långsökt metafor, jag hoppas den blev förstådd?) och innan det är avklarat så kan man inte bara gå sin väg...
//Suz
Jag förstår exakt vad du är ute efter med din text och jag håller med.
SvaraRaderaAtt båda har ett ansvar är en självklarhet. Men jag förstår precis vad du menar.
Utökar gärna resonemanget till "vanliga" relationer. Fast där är det i allmänhet män som råkar illa ut och av nån underlig anledning verkar det inte vara något kvinnligheten bryr sig speciellt mycket om. Istället låter det då ofta som så att han är "sjuk ihuvet", "borde skaffa ett eget liv", "har sig själv att skylla" m.m.
SvaraRaderaFast i övrigt håller jag med om att man borde försöka måna om varandra även efter en relation och att skiljas som vänner. Men det är såklart lätt att vara smart i tanken, blir man (be)sviken på något i en relation så är det ju så lätt att det blir fel. Kanske är det ibland till och med ett måste för att munna bryta relationen att det blir ett snabbt avslut.
Stora frågor som vi nog tyvärr inte kommer att lyckas svara på och svåra problem som troligen också förblir olösta under männsklighetens tid.
Stora frågor som tål att diskuteras och belysas. Får de dväljas i mörkret så växer de bara och fler råkar illa ut.
SvaraRaderaÄven kvinnor får höra dem orden från sina systrar och därför bör v i se detta som det problem det är. Respektlöshet är aldrig ok någonstans.
För att kunna åtgärda ett problem måste även den mest hugade karl våga erkänna problemet så att det blir korrekt belyst. Inte känna att det är omanligt det som skett med andra ord...
//Suz