fredag 22 januari 2010

Börjar året med lite allvar...


Hej kära läsare och medbloggare...

Hoppas ni har överlevt alla helger och inte gått upp för mycket i vikt på all den goda maten. *skrattar mjukt* Det gjorde jag så nu är det stenhård diciplin som gäller..

Jag tänker börja året ganska allvarligt. Det är dessutom ett långt inlägg. Tänker prata om programmering och avprogrammering. Nej jag avser inte datorer utan faktiskt slavinnor och slavar.

När en Dominant träffar en undergiven så skapas det ett tycke, kanske en BDSM-kärlek eller om de har tur, genuin kärlek med ett gemensamt intresse för BDSM...

Ganska omgående som tycke uppstått och mandat överlämnats till den Dominante så börjar denna att styra och ställa i den undergivnas liv, det är ofta tros-förbud, vissa regelverk i vardagen och nästan alltid "händerna på täcket" när den goda Mastern inte är närvarande. Det är charmigt, mysigt och det binder dem två samman, väldigt hårt. Den undergivna befinner sig helt plötsligt i en värld där hon toppstyrs och har den Master hon träffat med i i princip varenda tankesekund under dagen.

Ta t ex tros-löshet. Där ser den Dominante till att vara med precis dygnet runt. Det är som en mildare form av programmering, liknande den som sekter gör för att binda sina trogna undersåtar till sig och ja det ÄR skrämmande, där osynliga band knyts som är enormt starka. Den undergivna befinner sig plötsligt i en värld där den skulle försvara sin Dominant med sitt liv och skulle ljuga för Polisen om det behövdes.

Många Dominanter, och detta är det mest skrämmande, förstår inte vad de gör när de skapar dessa band, de förstår inte allvaret i de banden och hur det påverkar deras undergivnas tillvaro. De tycker det är en söt lek och att det bara har med det sexuella att göra. De tycker också att de inte har något ansvar över sin undergivna utan att de är särbos eller endast KK´s utan specifika band i övrigt. Det är en kul grej för dem, eller en kul sexlek med tuff krydda.

Så får de nog av sin ugis och dumpar henne, ofta (jo jag vet många fall tyvärr) via mail, sms, ändrad status via Facebook och/eller liknande. Fullständigt respektlöst.
Hon bryter ihop, blir överdrivet emotionell, får hysteriska anfall och blir rent sjuk i hjärtat och den Dominante mannen undrar förvånat var hans blida fina ugis tog vägen, blir elak i sitt tal och lastar den undergivna med skuld över att det nog minsan var hennes fel att det gick som det gick. Allt för att försvara sig och sitt beslut även om det inte var ett felaktigt beslut utan väl genomtänkt och logiskt.

Där har vi problemet. Hon är programmerad på honom, präglad att vara hans tillhörighet med enorma kunskaper om vad han mår bäst av, hur han njuter mest, hur han vill ha sin frukost, hur han bäddar så hon kan göra likadant, hur han vill ha henne vid hemkomsten och så vidare... Hela hennes tankevärld cirkulerar kring honom och när han bara försvinner ut i intet så slits både hon och tillvaron i verkligheten i bitar.

Där och då behövs en avprogrammering. Något han, den Dominante, borde ha tänkt på låååångt tidigare innan han gjorde slut och lärt sig allt om innan han började leka med sin undergivnas kropp och själ. Där och då kan man skapa psykisk sjukdom och obotliga sår, skador på själen som påverkar förmågan att tro och lita på någon annan för all framtid.

En Dominant måste avprogrammera sin ugis, ta bort orderna en i taget och sakta, göra henne fristående och frigående igen innan han ens säger att det är dags att bryta upp. Ärlighet, juste ärlighet och sunt förnuft så står tösen på egna ben och är utan dessa ärr eller skador.

Nu vet jag vad ni tänker; "Men det där är ju farligt ju!" och "Det skulle jag aldrig låta någon göra med mig!" men i sanning så finns det programmering i alla relationer. Träffas ett par oavsett kön och inleder en relation så anpassar man sig till varandra och varandras behov. Man samprogrammerar sig.

Den Dominante måste ju också foga sig i den undergivnas behov, fysiska person och tillvaro så det finns en samprogrammering mellan ett D/s par också och även här är det nyckeln till den Dominanta samspelet. För om den undergivna inte mår bra i relationen så kan även hon gå och lämna den, även hon kan bryta upp. Tyvärr så blir det svårare för var dag i programmeringen som går, men det går med vänners stöd.

Man kan likna en programmerad undergiven med en människa som lever i en misshandelsrelation eller med ett barn som utsätts för incest. Det är samma mentala mekanismer som sammanfaller och de skapar alla en synkronicitet som gör att den som är utsatt alltid blir otroligt solidarisk med sin överman och som sagt, t om ljuger för polisen och nära anhöriga.

Polisen har psykologer som är kunniga i detta ämne men det har sällan en vanlig person att tillgå. Mitt råd till den som känner sig trängd i en relation som är så nedbrytande och negativ är att sluta förlja givna order, en ugis kan börja gå med trosor på igen och en misshandlad kvinna kan svara, när grannen frågar, att det var hennes man som slog, ett barn kan via hur vi vuxna lever lära sig att säga till i skolan. Det kräver en grym kraft att våga men det lönar sig alltid att ta första steget!


Nu undrar ni säker alla om jag brutit med min Master eller om vår relation gått snett men nej det har den inte. *ler* Den är stabil och solid och mår jättebra. Vi är båda högst medvetna om programmeringen och har en plan för hur den ska utföras den dagen relationen tar slut. *ler mjukt* Lite som att med sunt förnuft säga nej till Borgensåtaganden eller skriva Äktenskapsförord alternativt Samboavtal... Det är en trygghet i sig som man ALDRIG ska leka med oavsett hur kär man är!!! och tro det eller ej... det behövs ALLTID!!! *småskrattar*



Nu släpper jag det allvarliga och lägger in lite vacker BDSM här nedan...



En svart tulpan
ensam i en vas....
står stolt och rak...

Din röst ger mig styrka
Din vilja gör mig stolt
Din kropp gör mig svag
Du är Jag

En svart tulpan...
gnistrande daggdroppe...
solsken som värmer...

Din röst ger mig rysningar
Din vilja betvingar mig
Din kropp väcker min lust
Du gör mitt Jag

En svart tulpan...
Sidenmatt yta på bladen...
Skimrar i solens sken...

Din röst gör mig trygg
Din vilja ger mig trygghet
Din kropp omgärdar mig tryggt
Du är

en svart tulpan...



Cura ut valeas

//Suz

måndag 4 januari 2010

God Morgon 2010 hoppas du ska bli ett fint år...


Hej kära medbloggare och läsare.

Hoppas Jul och Nyårshelgerna var trivsamma eller åtminstondes härliga på något vis för er...

Jag har haft Jul-lov från allt vad BDSM heter...

Det har varit rätt skönt att bara kunna slappa, sova ut om morgnarna och vara vaken om nätterna... *ler* Även slavinnor behöver vila lite då och då... *skrattar mjukt*

Nej det har faktiskt varit så att vi firat jul på varsit håll i landet och därmed inte har kunnat träffas. Sorgligt nog för en "jul-klapp" hade inte varit dum att få... *fniss*

Nu är det nya året här och en massa nya underbara saker är på väg att ske. Jag börjar det nya året med en flytt, som är efterlängtad då vi bor lite trångt, och ser fram emot sommarvärmen med kropp och själ... *ler*

Kommer snart med ett riktigt BDSM-blogginlägg till er men för idag så är jag alldeles lojt nöjd....

Gott Nytt allesammans...

//Suz