Hans röst fick henne att rysa. Hon hade spexat lite med Honom och när Han blev tyst så tystnade även hon, hon hörde tystnaden. Det var den mest talande tystnad hon någonsin hört och hela hennes väsen rös plötsligt.
Hon vart plötsligt glad att hon var 45 mil från sin Herre när insikten om att hon hade överträtt gränserna sjönk in. Tyst kvidande så pep hon ;"Hallå?!" och i andra ändan, ur den så kraftfulla tystnaden kom ett "Mmmmmhmmmmm!"
Hennes hjärta slog dubbelslag av den kraft som låg bakom de bokstäverna. Hon skalv och bleknade sakta. Tyst satt hon med sänkt blick, visste inte vad hon skulle säga.
"Förlåt!" pep hon stillsamt och tystnade igen. Hans grova röst väste "Nu igen, min älskade slavinna? När ska du lära dig av dina misstag?!"
Hon började osäkert skratta och Han föll in i skrattet. Tillsammans så njöt de av spelet dem emellan, njöt av att Han när som helst kunde greppa hennes själ och få ner henne på knä fastän det var så långt mellan dem. Hon njöt hon också, njöt av känslan av trygghet som Han förmedlade i sin omsorg, njöt av tryggheten att Han var henne ledare och Styrka. Hon fick nu vara liten, fastän hon var vuxen, liten men stark... och varje gång hon kände sig liten på ett negativt sätt så ledde Han henne på rätt bana igen. Det skulle inte vara dåligt, inte vara fel, det skulle vara njutning.
Hon kved till när Han morrade i hennes öra och Han frågade nonchalant varför hon lät så där gnälligt. Hon svarade att hon kände sig kåt, att hon var våt mellan benen. "Har du rört dig själv mellan benen?" Hans fråga var knivskarp och markerade hårt att det var fel, vilket hon redan visste.
"Nej, nej nej nej... hon skalv på rösten... "Har inte rört Din fitta Herre!" intygade hon frenetiskt. "Jag känner det ändå på de blöta trosorna!" Svarade hon vidare.
Det gick att höra hur Han spann av nöjd lycka på rösten då Han berömde henne "Min duktiga flicka, jag blir så stolt över dig, du är så otroligt lydig..."
